Bo Stenerlöw – Strålningsbiologi och DNA-reparation

   Schematisk bild av hur dubbelsträngs-
   brott (DSB) på DNA kan repareras

Vår forskning fokuserar på cellulära och molekylära effekter av joniserande strålning. Vi studerar cellens försvarssignalering och reparation av DNA-skador och målet är att vår forskning på sikt leder till mer effektiv tumörbehandling och färre biverkningar.

Joniserande strålning används inom diagnostik och tumörbehandling och är ett viktigt verktyg i modern sjukvård. Vid tumörterapi dödas cancercellerna i huvudsak på grund av att strålningen ger akuta skador på DNA. Den mest allvarliga DNA-skadan är dubbelsträngsbrott, där båda DNA-strängarna gått av, något som kan förhindra att cellen delar sig. Cellerna, inklusive cancercellerna, har dock väl utvecklade försvarssystem som kan reparera de flesta DNA-skadorna. Vår forskning syftar till att förstå hur cellens försvarssignalering fungerar och hur olika
reparationssystem kan påverkas eller stängas av.

Faktorer som påverkar DNA-reparationen

Mikroskopbild av cellkärna (blå)
som bestrålats med gamma-strålning
och där dubbelsträngsbrotten ses
som röda prickar.

Reparation av DNA-skador är fundamentalt för cellens överlevnad och en ökad kunskap om mekanismer i DNA-reparationen kan på sikt få klinisk betydelse. De komplexa nätverken av reparationsproteiner och relaterade regulatoriska proteiner utgör en betydande grupp av potentiella måltavlor för utveckling av mer effektiva kemo- och strålterapeutiska strategier vid behandling av maligna tumörer.

I flera forskningsprojekt studerar vi hur cellen hanterar dubbelsträngsbrott och andra DNA-skador. Vi undersöker hur olika typer av läkemedel påverkar reparationen och vi försöker förstå funktionen av proteinerna som är inblandade i reparationen samt hur olika reparationssystem samverkar eller konkurrerar. Vi utvecklar också nya metoder för att studera DNA-skadorna och reparationssystemen.

I ett av projekten studerar vi läkemedel och inhibitorer som gör tumörceller mer känsliga för strålning. Tanken är att om man specifikt kan göra tumörcellerna mer strålningskänsliga kan detta leda till förbättrad terapeutisk effekt och mindre biverkningar och skador på normalvävnad.

Effekter på hjärnans utveckling

I sjukvården, vid strålterapi av hjärntumörer, exponeras hjärnan för joniserande strålning och en särskilt känslig grupp är barn som riskerar få reducerad kognitiv förmåga i vuxen ålder.

Detta projekt syftar till att undersöka neurotoxiska effekter orsakade av exponering för joniserande strålning under en känslig period i hjärnutvecklingen. I ett experimentellt modellsystem undersöks även samexponering för strålning och ämnen som verkar på olika delar av hjärnans signalsystem.

Läs mer om våra forskningsprojekt (endast på engelska)